2 veckor och 4 dagar! Skärpning Malin!
2 Veckor och 4 dagar!
Ja, så länge är det sedan jag uppdaterade här på bloggen,
och då var det inte ens jag som skrev,
det var ju Steve som sa vad som skulle delas med er i Sverige.
Så nu blir det ändring!
Lovat att skärpa mig nu, och börja skriva varje dag igen.
Om det så bara är en rad där de står att jag lever ;)
Allting rullar på som vanligt här i March..
Sommaren är VERKLIGEN här nu.
Har tyckt de varit sommar länge, jag menar,
vi har ju haft över 20grader varje dag sen.. ja..typ början på april.
Men nu, NU är det sommar! Inte en dag förra veckan som det var kallare än 29 i skuggan,
större delen av veckan var de +32 i skuggan. Inte för att jag klagar,
men... det är nästan liiiite för varmt.
Men hellre det än regn och blåst!
Har även lovat mamma att lägga upp lite bilder på alla blommor i trädgården.
När dom var här i december var de ju inte så mkt att kika på ;)
Så ja, här kommer ett litet smakprov.
Kan inte lägga upp på alla blommor dom har, då skulle de ta evigheter!
Ja, nu får ni inga fler, det här tar ju evigheter att ladda upp!
Önskar ja hade haft en systemkamera då jag tog dessa,
då hade ni verkligen sett alla underbara färger och former på blommorna.
Hursom, hoppas alla har det bra.
Och vi ses på PDOL!! :D
Kram Malin
Ja, så länge är det sedan jag uppdaterade här på bloggen,
och då var det inte ens jag som skrev,
det var ju Steve som sa vad som skulle delas med er i Sverige.
Så nu blir det ändring!
Lovat att skärpa mig nu, och börja skriva varje dag igen.
Om det så bara är en rad där de står att jag lever ;)
Allting rullar på som vanligt här i March..
Sommaren är VERKLIGEN här nu.
Har tyckt de varit sommar länge, jag menar,
vi har ju haft över 20grader varje dag sen.. ja..typ början på april.
Men nu, NU är det sommar! Inte en dag förra veckan som det var kallare än 29 i skuggan,
större delen av veckan var de +32 i skuggan. Inte för att jag klagar,
men... det är nästan liiiite för varmt.
Men hellre det än regn och blåst!
Har även lovat mamma att lägga upp lite bilder på alla blommor i trädgården.
När dom var här i december var de ju inte så mkt att kika på ;)
Så ja, här kommer ett litet smakprov.
Kan inte lägga upp på alla blommor dom har, då skulle de ta evigheter!
Ja, nu får ni inga fler, det här tar ju evigheter att ladda upp!
Önskar ja hade haft en systemkamera då jag tog dessa,
då hade ni verkligen sett alla underbara färger och former på blommorna.
Hursom, hoppas alla har det bra.
Och vi ses på PDOL!! :D
Kram Malin
Vissa saker måste man bara dela..
Idag är det Steve som skriver i min blogg.
Eller, han pratar och jag översätter.
Jag berättade för honom om min dag, och han satte
ord på det :) Bara för skojj ni vet ;)
Idag har det varit en speciell dag för mig,
i mitt liv som en nanny.
Har ni någonsin funderat hur underbart det känns att se ett
barn klara av ngt det aldrig tidigare klarat?
Aston satt helt glad och nöjd i en gunga idag,
och lät mig putta honom fram och tillbaka.
Det var inte bara ett stort framsteg för honom,
utan även för mig,
Vi har tränat, steg för steg, med massor med uppmuntran,
och lyckades nu uppleva 5 minuter i gungan.
Man kunde se glädjen i mitt ansikte,
den var säkert 100gg större i mitt ansikte än i Astons.
ett litet steg för mänskligheten,
ett stort steg för kvinnor.
Det visar att med tålamod och vilja kan vem som hellst
uppnå vad som hellst.
Jag hittade inte bara modet att komma hit till ett nytt land,
jag hittade också ett sätt att ta hand om ett väldigt krävande barn.
Det är små stunder som idag som gör hela min vistelse här värt allt slit.
Vilka underbara tankar att ha inom mig när jag går till sängs ikväll,
kommer sova gott inatt.
God natt till alla er <3
Kramar i massor från Malin,
Steve hälsar också.
Tror ni kan lista ut att de inte är mina ord,
brukar som inte skriva sådär..
men jag lovade honom att skriva exakt vad han sa,
så ja.. ni får överleva ;)
Kramar i massor
Eller, han pratar och jag översätter.
Jag berättade för honom om min dag, och han satte
ord på det :) Bara för skojj ni vet ;)
Idag har det varit en speciell dag för mig,
i mitt liv som en nanny.
Har ni någonsin funderat hur underbart det känns att se ett
barn klara av ngt det aldrig tidigare klarat?
Aston satt helt glad och nöjd i en gunga idag,
och lät mig putta honom fram och tillbaka.
Det var inte bara ett stort framsteg för honom,
utan även för mig,
Vi har tränat, steg för steg, med massor med uppmuntran,
och lyckades nu uppleva 5 minuter i gungan.
Man kunde se glädjen i mitt ansikte,
den var säkert 100gg större i mitt ansikte än i Astons.
ett litet steg för mänskligheten,
ett stort steg för kvinnor.
Det visar att med tålamod och vilja kan vem som hellst
uppnå vad som hellst.
Jag hittade inte bara modet att komma hit till ett nytt land,
jag hittade också ett sätt att ta hand om ett väldigt krävande barn.
Det är små stunder som idag som gör hela min vistelse här värt allt slit.
Vilka underbara tankar att ha inom mig när jag går till sängs ikväll,
kommer sova gott inatt.
God natt till alla er <3
Kramar i massor från Malin,
Steve hälsar också.
Tror ni kan lista ut att de inte är mina ord,
brukar som inte skriva sådär..
men jag lovade honom att skriva exakt vad han sa,
så ja.. ni får överleva ;)
Kramar i massor
Förklaring
För alla er som läste gårdagens inlägg och inte förstod,
här kommer förklaringen.
Jag har sagt upp mig.
Jag kommer tillbaka till Sverige och Skellefteå.
Smärtan inom mig ar fortfarande stor, fortfarande obeskrivbar,
men jag vet jag gjorde rätt.
Jag gör det för Aston, endast för Aston.
Jag gör det i ett försök att ge honom sin mamma tillbaka.
För jag har sagt till dom att jag kommer tillbaka om saker ändras,
om hon söker hjälp för sin sjukdom.
För hon är sjuk.
Hon har blivit sjuk av hans sjukdom.
Sjuk av att försöka hitta ett botemedel för honom.
Det var en jobbig kväll igår.
Otroligt jobbigt samtal med Steve om hur jag kände.
Han var beredd på det sa han, han har sett hur dåligt jag börjat må.
Han tyckte jag var stark som gjorde det jag gör.
Som ger upp mitt liv här, trots att jag inte vill,
bara för att försöka hjälpa Aston.
Men det är så mkt han betyder för mig.
Jag älskar honom som att han vore min egen.
Jag gör allt för honom!
Även om det betyder att jag måste göra ngt som gör ont för mig.
Om det kan resultera i att han får sin mamma tillbaka,
då är det värt det!
Så, nu vet ni.
Slutet av augusti flyttar jag tillbaka igen.
Hittar inga ord mer.
Smärtan är så stor, tårarna slutar aldrig rinna.
Skriver kanske mer i morgon.
Sköt om er.
Kram Malin
Smärtan är så stor..
här kommer förklaringen.
Jag har sagt upp mig.
Jag kommer tillbaka till Sverige och Skellefteå.
Smärtan inom mig ar fortfarande stor, fortfarande obeskrivbar,
men jag vet jag gjorde rätt.
Jag gör det för Aston, endast för Aston.
Jag gör det i ett försök att ge honom sin mamma tillbaka.
För jag har sagt till dom att jag kommer tillbaka om saker ändras,
om hon söker hjälp för sin sjukdom.
För hon är sjuk.
Hon har blivit sjuk av hans sjukdom.
Sjuk av att försöka hitta ett botemedel för honom.
Det var en jobbig kväll igår.
Otroligt jobbigt samtal med Steve om hur jag kände.
Han var beredd på det sa han, han har sett hur dåligt jag börjat må.
Han tyckte jag var stark som gjorde det jag gör.
Som ger upp mitt liv här, trots att jag inte vill,
bara för att försöka hjälpa Aston.
Men det är så mkt han betyder för mig.
Jag älskar honom som att han vore min egen.
Jag gör allt för honom!
Även om det betyder att jag måste göra ngt som gör ont för mig.
Om det kan resultera i att han får sin mamma tillbaka,
då är det värt det!
Så, nu vet ni.
Slutet av augusti flyttar jag tillbaka igen.
Hittar inga ord mer.
Smärtan är så stor, tårarna slutar aldrig rinna.
Skriver kanske mer i morgon.
Sköt om er.
Kram Malin
Smärtan är så stor..
Jag gjorde det...
Jag gjorde det!
Ni som vet, ni vet.
Ni andra.. svaret kommer i morgon.
Maste forsoka smalta detta forst,
i morgon kommer jag skriva sa alla forstar vad jag pratar om.
Just nu ar smartan sa stor,
sa obeskrivbar..
Tararna slutar aldrig rinna.
Men jag vet jag gjorde ratt.
Jag vet det.
Sorgen ar sa stor just nu..
Men i morgon ska jag ha styrkan att forklara for er alla.
Ni som vet, ni vet.
Ni andra.. svaret kommer i morgon.
Maste forsoka smalta detta forst,
i morgon kommer jag skriva sa alla forstar vad jag pratar om.
Just nu ar smartan sa stor,
sa obeskrivbar..
Tararna slutar aldrig rinna.
Men jag vet jag gjorde ratt.
Jag vet det.
Sorgen ar sa stor just nu..
Men i morgon ska jag ha styrkan att forklara for er alla.
48 dagar...
48 dagar..
hor ni hur lange det later?!
Sag det hogt for er sjalv, det later som en evighet..
och det ar tiden som ar kvar tills jag kommer hem.
onskar sa att det kunde vara 48 timmar,
eller varfor inte 48 minuter?
Men,men, nu ar det som det ar.
Bara att bita ihop, inte rakna alltfor mkt,
och tillslut kommer dagen da jag aker.
Hoppas det gar fort.
jag raknar ner...
Mina dagar just nu innehaller endast en sak,
TOALETT TRANING!
Inte speciellt roligt, men det maste goras.
Och nar jag ar klar med det kommer det helt klart vara vart det.
Slippa byta blojor 100gg/dan, det maste vara vart det!
Haha, onskar Aston kunde gora detta.. ;)
Ikvall ar det 3e varldskriget har - IGEN!
Vet inte hur manga ganger jag skrivit det,
det borjar kannas som en vana.
Annu en gang ar gralet om Aston,
annu en gang om vilken mat dom ska ge honom,
och annu en gang HUR dom ska ge honom maten.
(Snart vill dom nog att Aston ska ata sahar....)
Det gor sa ont i mig att tvingas se honom sitta dar
vid middagsbordet och skrika och grata,
se paniken i hans ogon,
for han har ingen aning om vad som hander.
Det smartar,
for jag vet hur bra han kan ata. Hur glad han ar att ata,
och hur duktig han har blivit pa att ata sjalv med sked.
(Som sagt, han kan ata sjalv med sked...)
Men nar middagen kommer och Alice forsoker sig
pa att ge honom middag, da vagrar han!
For hon lyssnar inte nar jag berattar hur jag gor,
hur vi har sagt vi ska gora sa vi foljer rutinerna.
Och eftersom hon inte foljer rutinerna, sa vet inte
Aston vad som hander, och vad som vantas av honom.
Ikvall skrek han sa mkt sa han nastan tappade andan.
Det slutade med att jag slet honom ut fran koket,
gick ut i tradgarden med honom, och fick honom lugn.
Sen gick jag in igen, utan ett ord till henne,
och gick darifran.
Steve och Alice fortsatte sen grala over detta som vanligt,
sa jag gick ut pa en promenad.
Ett kvarter ifran huset kunde jag hora hur dom skrek,
sa jag satte mig ute i tradgarden och vantade tills det blev tyst.
Nar jag kom in igen satt Alice och Aston och sag pa tv,
Steve hade gatt och lagt sig for natten.
Klockan var da 20.15..
(dom gar verkligen olika hall dom tva...)
Det enda Alice har att saga ar:
Allt det har gralet, bara for att Steve ar trott efter jobbet..
AHHH! IDIOT!
Troligt inte darfor detta gral uppstar kvall efter kvall,
snalla fatta!
Men, det lons inte saga ngt till henne..
det gar bara inte in..
Ser verkligen fram emot semester ifran det har,
bara onskar jag kunde ta ungstackarn med mig..
Nog om detta.
Det var en liten uppdatering om min vardag just nu.
Hoppas alla har det bra, snart ses vi!
Kramar i massor
Malin
Jag raknar tiden tills vi ses... <3
hor ni hur lange det later?!
Sag det hogt for er sjalv, det later som en evighet..
och det ar tiden som ar kvar tills jag kommer hem.
onskar sa att det kunde vara 48 timmar,
eller varfor inte 48 minuter?
Men,men, nu ar det som det ar.
Bara att bita ihop, inte rakna alltfor mkt,
och tillslut kommer dagen da jag aker.
Hoppas det gar fort.
jag raknar ner...
Mina dagar just nu innehaller endast en sak,
TOALETT TRANING!
Inte speciellt roligt, men det maste goras.
Och nar jag ar klar med det kommer det helt klart vara vart det.
Slippa byta blojor 100gg/dan, det maste vara vart det!
Haha, onskar Aston kunde gora detta.. ;)
Ikvall ar det 3e varldskriget har - IGEN!
Vet inte hur manga ganger jag skrivit det,
det borjar kannas som en vana.
Annu en gang ar gralet om Aston,
annu en gang om vilken mat dom ska ge honom,
och annu en gang HUR dom ska ge honom maten.
(Snart vill dom nog att Aston ska ata sahar....)
Det gor sa ont i mig att tvingas se honom sitta dar
vid middagsbordet och skrika och grata,
se paniken i hans ogon,
for han har ingen aning om vad som hander.
Det smartar,
for jag vet hur bra han kan ata. Hur glad han ar att ata,
och hur duktig han har blivit pa att ata sjalv med sked.
(Som sagt, han kan ata sjalv med sked...)
Men nar middagen kommer och Alice forsoker sig
pa att ge honom middag, da vagrar han!
For hon lyssnar inte nar jag berattar hur jag gor,
hur vi har sagt vi ska gora sa vi foljer rutinerna.
Och eftersom hon inte foljer rutinerna, sa vet inte
Aston vad som hander, och vad som vantas av honom.
Ikvall skrek han sa mkt sa han nastan tappade andan.
Det slutade med att jag slet honom ut fran koket,
gick ut i tradgarden med honom, och fick honom lugn.
Sen gick jag in igen, utan ett ord till henne,
och gick darifran.
Steve och Alice fortsatte sen grala over detta som vanligt,
sa jag gick ut pa en promenad.
Ett kvarter ifran huset kunde jag hora hur dom skrek,
sa jag satte mig ute i tradgarden och vantade tills det blev tyst.
Nar jag kom in igen satt Alice och Aston och sag pa tv,
Steve hade gatt och lagt sig for natten.
Klockan var da 20.15..
(dom gar verkligen olika hall dom tva...)
Det enda Alice har att saga ar:
Allt det har gralet, bara for att Steve ar trott efter jobbet..
AHHH! IDIOT!
Troligt inte darfor detta gral uppstar kvall efter kvall,
snalla fatta!
Men, det lons inte saga ngt till henne..
det gar bara inte in..
Ser verkligen fram emot semester ifran det har,
bara onskar jag kunde ta ungstackarn med mig..
Nog om detta.
Det var en liten uppdatering om min vardag just nu.
Hoppas alla har det bra, snart ses vi!
Kramar i massor
Malin
Jag raknar tiden tills vi ses... <3