Malin

För alla er som läste gårdagens inlägg och inte förstod,
här kommer förklaringen.

Jag har sagt upp mig.
Jag kommer tillbaka till Sverige och Skellefteå.

Smärtan inom mig ar fortfarande stor, fortfarande obeskrivbar,
men jag vet jag gjorde rätt.
Jag gör det för Aston, endast för Aston.
Jag gör det i ett försök att ge honom sin mamma tillbaka.

För jag har sagt till dom att jag kommer tillbaka om saker ändras,
om hon söker hjälp för sin sjukdom.
För hon är sjuk.
Hon har blivit sjuk av hans sjukdom.
Sjuk av att försöka hitta ett botemedel för honom.


Det var en jobbig kväll igår.
Otroligt jobbigt samtal med Steve om hur jag kände.
Han var beredd på det sa han, han har sett hur dåligt jag börjat må.
Han tyckte jag var stark som gjorde det jag gör.
Som ger upp mitt liv här, trots att jag inte vill,
bara för att försöka hjälpa Aston.

Men det är så mkt han betyder för mig.
Jag älskar honom som att han vore min egen.
Jag gör allt för honom!
Även om det betyder att jag måste göra ngt som gör ont för mig.
Om det kan resultera i att han får sin mamma tillbaka,
då är det värt det!


Så, nu vet ni.
Slutet av augusti flyttar jag tillbaka igen.

Hittar inga ord mer.
Smärtan är så stor, tårarna slutar aldrig rinna.
Skriver kanske mer i morgon.

Sköt om er.
Kram Malin

Smärtan är så stor..